I veckans vintips 38 så nämnde jag lite i förbifarten att Österrike i princip följer de tyska vinlagarna vad det gäller kvalitetsnivåer på viner. Men vad säger då den tyska vinlagen, vilka nivåer finns det, och vad baseras de på?
Jag gillar de tyska kvalitetsnivåerna för de guidar vinköparen på ett bra sätt till rätt vin, och oftast är det enkelt att avgöra om vinet kommer att vara av god, bra, mycket bra eller utmärkt kvalitet. Det är dock bra att veta lite om dessa när man står där och ska välja sitt vin på Systembolagets hylla. Kolla gärna också på alkoholhalten om du är osäker på om du håller i ett torrt vin eller ett halvtorrt vin – ju lägre alkholhalt dessto större sannolikhet att du finner sötma i vinet.
Först kan man lära sig att tyska vindistrikt är indelade i 13 st regioner, vilka kallas för Anbaugebiete, dessa är Ahr, Mittelrhein, Mosel, Rheingau, Nahe, Rheinhessen, Pfalz, Hessische Bergstrasse (endast 400 ha), Baden und Würtemberg, Franken och till slut två regioner i det gamla Östtyskland Saale-Unstrut och Sachsen.
Mosel, Rheinhessen och Pfalz är kanske de mest välkända för de svenska konsumenterna, men Rheingau växer i popularitet.
Ahr är också ett intressant litet område eftersom dalen domineras av röda viner – och härifrån hittar man Spätburgunder (Pinot Noir) från t ex Julia Bertram. Hennes Handwerk viner är riktigt fina för de som tycker om Pinot Noir!
I övrigt är det såklart en vinbransch som domineras av Riesling, men ibland kan ni hittar Grauburgunder (Pinot Gris), eller Müller-Thurgau på Systembolaget – testa dem gärna!
Vad gäller röda viner så är Spätburgunder den tredje mest odlade druvan idag, men den kommer säkert snart att ta över andraplatsen från Müller-Thurgau. Samtidigt kan man i vart fall på plats i Tyskland också hitta fina viner på druvan Dornfelder, som jag tycker liknar Tempranillo i frukt och smak, men även andra blå druvor är på uppgång.
För att återgå till vinlagen, så är de 13 regioner (anbaugebiete) jag räknade upp ovan indelade i underregioner (Bereich) och det finns totalt 39 st Bereich. Nu börjar det bli svårt att komma ihåg, men jag kan räkna upp några kända sådana: Bernkastel och Saar (Mosel), Johannisberg (Rheingau), Bingen och Wonnegau (Rheinhessen).
Inom dessa bereich finns det Grosslage (samlingsläge) och Einzellage (vingård eller läge), och nu blir det riktigt svårt för det finns 167 grosslage och inte mindre än runt 2660 einzellage.
Kvalitetsmässigt så säger kanske de här indelningarna inte säger så mycket om man inte är insatt i de olika vingårdarna. Däremot så ska man hålla sig undan ett vin som endast är märkt ”Deutscher wein”, alltså ett vin som inte kommer från något av de 13 Anbaugebiete alls.
Och det behöver man knappast oroa sig för att stöta på eftersom hela 95% av alla tyska viner tillhör någon av de två kvalitetsnivåerna Qualitätswein och Prädikatswein, som båda två måste komma från något av de 13 Anbaugebiete.
Att vinet är ett Qualitätswein ska anges på etiketten. Dessutom ska mustvikten ligga mellen 51 och 72 Oechsle och minst ha alkoholhalt på 7 vol-%.
För ett Prädikatswein gäller vidare att vinet måste ha en mustvikt enligt de speciella regler som gäller för respektive druva och region. Det finns sex olika nivåer av Prädikatswein, och dessa ska också anges på etiketten: Kabinett (vanligen torra eller halvtorra viner, lätta och friska), Spätlese (”sent skördad”, torr eller halvtorr), Auslese (utvalda klasar, mogna druvor, oftast söta, men kan vara torra/halvtorra), Beerenauslese (söta viner, utvalda druvor som kan ha botrytiskaraktär), Eiswein (sött vin, görs på druvor som pressas när de är frysta, ger hög syra, låg alkhol och ingen botrytiskaraktär), Trockenbeerenauslese (sött vin på övermogna druvor, har botrytiskaraktär).
En del uppmärksamma köpare på Systembolaget kan ha noterat att vissa viner är märkta på halsen med en stiliserad örn som håller i en druvklase och så står det VDP under. Detta står för Verband Deutscher Prädikatsweinguter och är en sammanslutning av ca 200 vinproducenter. Här gäller att vinproducenterna måste hålla sig inom den vinlagstiftning som finns, men de har valt att använda sig av ett klassificeringssystem som liknade det som finns i Bourgogne, och det består av fyra nivåer: Gutswein, Ortswein, Erste Lage och Grosse lage. Om vinet är ett Qualitätswein är det torrt, är det ett Prädikatswein så är det vin med sötma.
De allra bästa vinerna från ett Grosse lage kallas för Grosses Gewächs, men den här klassificeringen får inte skrivas ut på etiketten, då den är inofficiell – istället är det flaskan som är märkt med GG i relief.
Hittar du ett VDP-vin med ett GG i relief vet du att du har ett torrt vin av allra högsta kvalitet. De här vinerna är mycket sällsynta och därmed tyvärr ganska dyra.
Förra sommaren hade jag turen att få besöka vingården Wittman i Westhofen (Rheinhessen), som är en VDP producent. Jag la en beställning på 6 flaskor av deras Grosses Gewächs och efter en del coronastrul, så har jag nu fått hem dem. Ska bli spännande att testa!
