För några månader sedan åt jag en god lunch på Melins Café i Linköping, tillsammans med Lena Lyckenvik, som driver A Prima Vista Mangement, och som dessutom har den fantastiska konferenslokalen Artivity mitt i centrala Linköping, Lenas man Peter driver Galleri Blå. Lena är en fantastiskt inspiration för mig, med sina många års erfarenhet från att driva företag och arbeta i styrelser, och hon delar gärna med sig av sina kunskaper och erfarenheter på ett ärligt och uppriktigt sätt.
Lena hade noterat att jag utbildat mig till Sommelier, så vi kom vi att prata om hur vi skulle kunna jobba tillsammans. Jag vill såklart hålla fler vinprovningar, och Lena och hennes man ville erbjuda deras kundkrets en trevlig upplevelse, så hon undrade om jag kunde tänka mig att hålla en vinprovning när de skulle ha en förhandsvisning och föreläsning om Zornetsningar. ”Självklart!”, svarade jag!
Så gick jag hem och sökte på Google, och sa högt till mig själv ”Fan också!”. Zorn föddes 1860, och dog 1920. År 1863 så upptäckte den sydfranska vinbonden Joseph Antoine Bortys att hans vinstockar var sjuka. Snart hade sjukdomen spridit sig, och vinstockarna dog, snart över hela Europa. Borty hade råkat få in vinlusen (Daktulosphaira vitifoliae/Phylloxera vastratrix) i sin vingård, genom import från Amerika. Genom de snabbgående oceanångarna så kunde vinlusen överleva den kortare överfarten och då de europeiska vinstockarna inte var resistenta så angrep lusen dem, och de torkade helt enkelt ut.
Vinbönderna kämpade länge t ex med giftiga gaser som sprutades ner i marken eller med att dränka vinstockarna med vatten (vilket i vissa områden i världen är så det hålls phylloxerafritt), men det var först när man insåg att vinlusen faktiskt inte skadade vinrankorna i Amerika som lösningen kom. Man ympade den europeiska vinrankan Vitis vinifera på amerikanska rotstockar, t ex Vitis riparia, och till sist fick man ordning på vinodlingen igen, även om det mötte motstånd från många odlare till en början.
Tillbaka då till Zorns tid. Fanns det ens vin att dricka, eller drack man bara öl och brännvin? Jo, det fanns så klart vin! Vissa områden klarade sig från phylloxera-angrepp, t ex Mosel och några områden i Italien ( som Etna), samt i Spanien (t ex Jumilla). Dessutom fanns det importerat vin. I princip hela Chile är fortfarande fritt från vinlusen, beroende på landets isolerade läge. När Zorn dog 1920 hade dessutom vinnäringen i princip helt återhämtat sig, med den skillnaden att vissa druvor såsom Malbec inte längre odlades i samma utsträckning, eftersom det är en svårympad druvsort.
Veckans vintips kommer från ett område i Spanien, som inte ursprungligen drabbades av vinlusen, men som runt 1990-talet genomgick ett angrepp. På Zorns tid kom det dock viner härifrån, främst på druvan Monastrell (heter Mourvèdre i Frankrike). Detta är en druva som kräver mycket sol och värme för att mogna, då den har en lång mognastid. Den ger härligt mörkröda och täta viner, med kraftiga tanniner och ofta hög alkohol. Druvan används även i de klassiska Medelhavsblandningen ”GSM” (Grenache, Syrah och Mourvèdre), t ex från Rhône och Provence.
Vintipset är Vivir Sin Dormir, nr 2559, 99 kr, från Murcia, Jumilla i Spanien. Ett fruktigt vin vars smak verkligen bärs fram fint av den höga alkholhalten (14,5 vol-%), och det både doftar och smakar björnbär, viol och lakrits och har en lite rå animalisk ton. Passar såklart jättefint till maträtter med mörkt kött, för att möta upp tanninerna i vinet.
På Zornkvällen provade vi vinet till Biff Rydberg, och det passade mycket bra, även om många även uppskattade kvällens vita vin, Nik Weis, Wiltinger Riesling Alte Rebe (småparti) till denna maträtt eftersom den söta löken, och den stekta potatisen verkligen gick bra till vinet med sin lilla sötma och höga syra.
Titta gärna inom på Galleri Blå: http://galleribla.se/ och njut av de underbara Zornsetsningarna. De hänger uppe hela december!
