I förra veckans vintips nämnde jag Champagne, som är en skyddad ursprungsbeteckning. Det innebär också att man inte får lov att säga att ens mousserande vin är gjort enligt champagnemetoden. Därför, om ni köper t e x en Cava, Crémant eller Franciacorta, så står det att vinet är tillverkat enligt den traditionella metoden, vilket då innebär att det är jäst på samma sätt som Champagneviner. Vid den traditionella metoden sker den så kallade kolsyrejäsningen i flaskan, och efter avslutad jäsning så lagras vinet i flaskan med jästfällningen. Ju längre lagring, jästautolys, desto mer aromer av bröd, tänk brioche, får vinet. Det är det som är den speciella karaktären hos viner gjorda på den traditionella metoden. Efter lagringen så avlägsnar man jästfällningen, genom att försiktigt skaka/vända på flaskorna så att den hamnar vid flasktoppen. I Champagne är det ganska att man forfarande behandlar vinflaskorna för hand i denna process, men det är allt vanligare med den spanska uppfinningen gyropalette, där 504 flaskor kan hanteras samtidigt.
Veckans vintips har dock tillverkats genom den betydligt mycket enklare processen som kallas för tankmetoden eller det trevligare Charmantmetoden, i vilken man tar ett basvin (jäst på vanligt sätt) och låter själva kolsyrejäsningen ske i en trycktank. Därefter filteras jästfällningen bort och vinet tappas upp på flaska. Här hittar vi verkligen inga komplexa toner av jäst, bröd eller annat mumsigt, men däremot får man ett frisk och lätt bubblande vin, som passar väldigt fint som en aperitif en vacker vårkväll! Samma metod används för att göra Prosecco, så detta är väl en fransk Prosecco (fast så får man ju inte säga, Prosecco är också skyddat!!).
Tipset är Pierre Olivier, Nr 77141, 96 kr (och finns i drygt 250 butiker, så ni lär hitta det!). Det har tydlig smak och doft av gröna äpplen, citrus, men även mjukare solmogna päron. Tillverkaren anger bara ”gröna druvor”, men man kan nog ana att det är en och annan Chardonnaydruva som jästs för att göra det här vinet.
Som sagt trevliga bubblor, lätt och friskt. Passar till…chips! (Nu blev ni allt överraskade, va?).
Veckans vintips är ett sånt där vin som under en tid blev i princip ”jeepifierat” i USA, ni vet när ett varumärke blir degenererat, alltså så synonymt med en viss produkt att man använder det som en benämning på varan oavsett vilket varumärke det egentligen är. Jämför dynamit, bakelit, termos och gladpack, som alla egentligen var varumäken, men som blev varumärkesord. Eller det är egentligen inte helt korrekt, eftersom det här vinet faktiskt kommer ifrån ett område med skyddad ursprungsbeteckning, som Västerbottenost, och Champagne, och inte per se är ett varumärke. USA vägrade länge att erkänna de europeiska lagarna kring skyddad ursprungsbeteckning, och därför kan man köpa Chablis från Kalifornien. Idag får vinmakare i USA endast använda beteckningen om de kontuerligt producerat vin med den beteckning sedan före mars 2006.
Ett riktigt Chablisvin kommer självklart från det lilla vindistriktet med samma namn i Frankrike. Distriktet tillhör det större vindistriktet Bourgogne, där man också tillverkar vin på samma druva, Chardonney, men vinerna skiljer sig oerhört mycket åt! I Chablis är vinerna krispiga, friska, fräscha och underbart fruktiga av gröna eller gula äpplen och citrus, vilket kommer av den speciella jordmånen, som faktiskt påminner mer om Champagne.
En Chardonnay från Bourgogne är inte sällan fatlagrad, och är istället tyngre, har en lite smula tanninstruktur från fatlagringen och kan vara riktigt smöriga.
Chablis är indelat i fyra olika kvalitetsklasser, Petit Chablis är den enklaste, Chablis är en standardkvalitet och Premier Cru respektive Grand Cru är viner från de allra bästa vingårdslägena (Cru betyder läge).
Veckans vintips är ett Chablis Le Beaunois Labouré-Roi, Nr 5637, 159 kr, men det finns väldigt mycket trevliga Chablisviner på Systembolaget så det är egentligen bara att välja ett som man tycker ser bra ut!!
Till detta vin åt vi en liten förrätt med färska räkor, avokado, créme fraîche, romkorn, rödlök, samt parmesanostchips och en försvarlig mängd citron för att möta syran i vinet, samt ett par vrid med pepparkvarnen! Så enkelt, men så otroligt gott!!
För att förstå Gran Canarias vinodling måste man känna till öns ganska speciella geografi, geologi (nåja petrologi egentligen) och dess klimatzoner.
Ön är i princip helt rund och har en diameter på ca 45 km, men den högsta punkten ligger på drygt 2000 möh, och ön är uppdelad i många olika vindlande dalgångar, skapade genom miljontals år av erosion.
Om de södra delarna av ön nästan alltid är soliga och torra hela året runt, så förändras klimatet betydligt ju högre upp på ön man kommer. Man brukar säga att ön har fyra eller fem olika klimatzoner, men det vanligaste är att kategorisera ön i fyra: torrt ökenklimat (mindre än 200 mm regn per år), halvtorrt ökenklimat (200 till 500 mm regn per år), tempererat milt klimat på en höjd runt 500 till 1000 m, och med en nederbörd av ca 500 till 1000 mm per år, och ett tempererat kallt klimat, på de högsta höljderna där nederbörden är runt 400 mm år och där temperaturen på vinterhalvåret kan falla ner till runt 0 grader Celcius.
Atlanten som omger Kanarieöarna håller oftast en temperatur kring 18 grader under vintern och 22 grader under sommarmånaderna, och det gör också att öarna är mycket behagliga att besöka året runt. Vindarna från havet påverkar också ön alla odlingar på olika sätt. Förutom vin odlas alla möjliga frukter och grönsaker, t ex tomater, mango, bananer, jordgubbar och avocado.
Gran Canarias geologiska förutsättningar är också spännande, med många olika vulkaniska bergarter, vilket också det påverkar vinerna som framställs på ön, och jordmånen skiljer sig också t ex från norra och södra delen av ön.
Vill man få en bra överblick över vinodlingarna på ön rekommenderas ett besök på vinmuseet la Casa del Vino i Santa Brígida, som även ligger i hjärtat av öns främsta vinodlingsregion Monte Lentiscal. Detta har öppet tisdag till fredag och söndagar kl 10-14. Här kan man även köpa viner från ett flertal av vingårdarna på ön, samt en del andra lokala delikatesser, samt lära sig mer om de traditionella druvsorterna och uppbindningsteknikerna som används på ön. I februari börjar mandelblomningen här, och bara det är värt ett besök!
Idag omfattas Gran Canaria av en enda kvalitetsbeteckning, DO Gran Canaria, vars regleringen styrs från El Consejo Regulador de Denominación de Gran Canaria. Tidigare fanns även ett DO Monte Lentiscal, men 2006 gick dessa båda samman. För att bevara de traditionella vinerna som odlats på ön sedan 1400-talet, så regeleras t ex vilka druvsorter, vilket skördeuttag och vilken alkoholhalt som ät tillåtna. Regleringen tillåter produktion av vita, röda och roséviner, samt viner av alla söthetsgrader. Kvalitetsbeteckningen omfattar även olika kontroller för att säkerställa kvaliteten, både analyser och sensoriska tester.
Bland de blå druvorna som får lov att användas rekommenderas särskilt Listán Negro, Listán Prieto, Tintilla och Negramoll. Bland de gröna druvorna rekommenderas särskilt Listán Blanco, Moscatel de Alejandría, Malvasia Volcánica och Albillo Crillo.
På Gran Canaria finns idag ca 80 bodegor, men endast hälften av dessa är aktiva med vinodling och produktion, och ännu färre av dem går att besöka, ca 15 st är delvis eller helt öppna för besökare. Hos de allra flesta bodegor krävs förbokning , och en del tar även betalt för guidade turer och/eller vinprovningar. 2018 startades även en vinväg, som namnger 33 bodegor som möjliga besöksmål, under La Ruta de Vino de Gran Canaria. Räkna dock inte med att alla dessa tar emot besökare.
I området kring Santa Brígida ligger alltså de allra flesta bodegorna, och det är även från denna tempererade dalgång man hittar de främsta vinerna, även om vin odlas på många olika ställen.
Mondalón är en trevlig vingård som drivs av Tamara Cruz, en oerhört passionerad och driven ung vinbonde. Tamara myntade även begreppet ”passion, people and earth” kring vintillverkningen och som jag tycker stämmer så bra.
Vingården, som är Gran Canarias tredje största ligger i den lilla byn Los Hoyos på Bandamas sluttningar, på ca 300 möh, och här odlas främst de blå druvorna Listán Negro, Tintilla och Castellana. De gröna druvorna Listán Blanco, Malvasía, Albillo och Moscatel odlas hellre på hög höjd, ca 1000 m i området kring Fataga. De vita vinerna macereras vid 0-2 grader och man använder ett lätt presstryck för att få fram vinet.
Vingården har öppet torsdag och fredag kl 10-14, och man behöver inte boka in sitt besök i förväg. Prova gärna både deras vita ”B” (blanco), friskt och fruktigt vitt vin som passar till alla fiskrätter, men även att dricka som det är och röda ”T” (tinto), vilket är ett fruktigt och lätt rött vin. Glöm inte att köpa med er någon flaska av deras rödvinsvinäger också! Det vita vinet skulle jag vilja säga är ett av Gran Canarias allra bästa vita viner.
Längre upp i dalen ovanför Santa Brígida så ligger nästa vingård, som är väl värd tiden det tar att komma dit! Här produceras i mitt tycke Gran Canarias allra bästa röda vin, som jag nämnt tidigare. Vingården Frontón de Oro ligger otroligt naturskönt, långt uppe i den lilla byn La Lechuza, och vissa delar av vingården ligger på drygt 1000 möh. Den är inte sällan insvept i dim- och regnmoln under vinterhalvåret, men när dessa lättar är utsikten över Las Palmas lågt nedanför helt magisk. Förboka gärna besöket hos vinmakarna Pedro och Antonio Ramírez, t ex genom att skicka ett mail, eller ringa (men de pratar inte engelska!). Man kan självklart både prova och köpa vinerna på plats i bodegan.
Alla vinerna är värda ett köp, men Malpaís är en speciell favorit, då det är tillverkat på mestadels Listán Prieto, blandat med Tintilla och Listan Negro. Det har en härlig fruktighet, mjuka choklad och vaniljtoner från fatlagringen. Bodegan tillverkar även vitt och rosévin, samt flera olika röda, varav Tinto Tradicional görs på mesatdels Listan Negro, och Tintilla, naturligtvis på druvan med samma namn. Det sistnämnda lagras 4 månader på ekfat. Har du tid så ta gärna en promenad i vingården och njut av den höga och klara luften!
Den tredje vingården som också kräver att man bokar i förväg i den lilla pärlan La Higuera Mayor, i El Palmital, längs med GC-80, med utsikt över Bandama. Här guidar Luís er genom vingården, som förutom vin även har stora odlingar av citrus, fikon (Higuera), och oliver. På den här marken har vin odlats sedan 1940-talet och 2006 fick bodegan DO status. Vingården ligger på 450 möh, och genom olika planeteringar fås mikroklimat som passar de olika druvsorterna bäst, t ex mer vindskyddat och varmare. I vinerna blandas alltid Listán Negro, Tintilla, Negramoll och Castellana. Det tillverkas inga vita viner, men de röda finns i två olika sorter, La Higuera Mayor, som lagrats i ekfat i 8 månader, och son har en hög intensitet, med smak av fikon, björnbär och körsbär, samt det något lättare vinet La Higuera Mayor Vendimia, som lagrats på ståltank. Detta vin passar bra till rätter av fågel eller smörigare fisk.
Den fjärde, och sista vingården som jag vill tipsa om i det här inlägget är betydligt mycket mer kommersiell än de tre ovannämnda. Vingården är Bodegas Las Tirajanas, och deras ”showroom” som ligger i byn Tunte (San Bartolomé de Tirajana) är också där de tillverkar sina viner, men själva vinodlingarna är utspridda på flera olika platser på ön. Här kan man bara dyka upp under de generösa öppettiderna och betala för att få prova viner, men det går att förboka och få en väldigt bra guidad tur, med mycket information om vinodling på ön, samt vinprovning vilket tar runt en timme. Det serveras bröd, ost och oliver till vinerna ifall man väljer den lite dyrare turen. Här erbjuds verkligen viner av alla sorter, och ska man prova alla, då får man ha med sig en chaufför… Det ingår vanligen 3 viner i provningen, men på grund av ett litet bokningsmissförstånd, och för att jag är sommelier så fick jag prova alla! Vinerna sälja också i många av livsmedelsbutikerna på ön, och de allra flesta håller en bra, men enklare kvalitet.
Nu skiner vårsolen som allra bäst på oss, och naturligtvis kommer grillen fram direkt. Jag är tyvärr väldigt dålig på att grilla fisk, förutom lax då, men om ni är som jag och i vart fall vill testa en ny laxrätt så är det väldigt gott att marinera en färsk laxsida med teriyakisås, och sedan grilla den med skinnsidan nedåt och locket på. Till det grillar man också spetskål, broccoli, och zucchini, som fått marineras i sesamolja, och serverar detta med jasminris.
Det är verkligen alldeles tokgott! Vi serverar alltid denna maträtt i underbart vackra djupa tallrikar som vi fått från en kollega i Japan.
Veckans vintips testade jag naturligtvis till den här maträtten och det lustiga är att flaskan var försedd med en liten etikett som sa att vinet passade bra till asiatisk mat. Nu är ju asiatisk mat ett extremt brett begrepp, och jag tror för en lite kryddstark thairätt så skulle det här vinet inte alls vara särksilt bra, men till den lite friska sötman från teriyakisåsen, tillsammans med de krispiga grönsakerna, så var det helt perfekt!
När man läser lite om vinet på Systembolagets hemsida så står det att det är från Pfalz, men jag är lite osäker på denna uppgift då producenten 3 (Drei) Winner ligger i Bechtheim, som ligger strax nordöst om Westhofen, vilket definitivt är i regionen Rheinhessen. Låt oss komprimissa och säga att Bechtheim ligger på gränsen mellan Rheinhessen och Pfalz. Både dessa vinregioner domineras av en grön druva, och naturligtvis är det Riesling.
Vinet är ganska ungt, det har inte utvecklat någon petroleum i doft eller smak, men har en väldigt fin ton av honungsmelon och päron, och det passar jättebra till de lite söta smakerna i maten, samtidigt som friskheten i syran, och smak av lime är vädligt bra till den lite fetare laxen.
Det här vinet kan ni absolut para ihop med den inkokta laxen på påskbordet, och vinet är Deep Roots, Nr 5802, 95 kr.
Glad påsk! I påskhelgen flyger vi kanske inte till Blåkulla, men jag kommer att ta er med till Gran Canaria och några vingårdar som är väl värda ett besök när det åter går att resa dit.
Teriykaimarinerad grillad lax, med grillade grönsaker och jasminris.
Hög tid att komma igång med veckans vintips igen. Jag ber om ursäkt för uppehållet! Men nu kör vi – eller hur!
Tyvärr erbjuder inte Systembolaget hemkörning på alla ställen i Sverige, men här kan ni hitta information om var det är möjligt. För er andra så får ni smyga iväg så försiktigt till bolaget, håll avstånd och tvätta händerna noga! Och är du som läser detta nu äldre än 70 år – varför inte be en granne köpa ut?! Det tycker de nog bara är roligt!
Veckans vintips tar oss passande nog till Italien, och det här är vad jag skulle säga ett riktigt gott och trevligt vardagsvin! Med det menar jag att det kommer att passa lika gott till din hemgjorda pizza, som till köttfärssås och spaghetti, eller en god köttbit, men det går ju såklart också att dricka precis som det är!
Italien har många, MÅNGA! vinregioner, och för att hålla reda på dem, och de dominernade druvorna för dessa krävs det det en hel del kunskap (just det ja, jag är ju sommelier…). I vilket fall, det här vinet kommer inte alls från någon av de mer välkända regionerna, som Toscana, Veneto eller Apuglien, men det tillverkas på en riktigt blå druva som är smått helig i den här regionen, Abruzzo. Druvan heter Montepulciano, och ett av de mest välkända vinerna från regionen heter också Montepulciano D’Abruzzo.
Vänta lite nu tänker kanske någon vinkunnig person. Montepulciano – det ligger ju i Toscana? Och det stämmer, ett av de allra bästa vindistrikten i Toscana heter just Vino Nobile di Montepulciano. Men det vinet görs ju på druvan Sangiovese! Roligt och bara lite förvirrande, inte sant (bra ”fråga” på en sommelierexamen också)?! Abruzzo ligger dock på Italiens östkust, och lite i ”mitten” av landet, och det är ett ganska bergigt område som kyls ner av vindar från Adriatiska havet.
Ok, tillbaka till veckans vintips då, som faktiskt har en trevlig egenhet till – det säljs på enlitersflaska, och det lilla extra är väl det minsta vi kan unna oss just nu. Vinet är Massimo Rosso Organico, nr 73546, 89 kr (för en liter alltså!!). Det är alltså också ett organiskt odlat vin.
Massimo är mycket fruktigt, med fina smaker av mörka körsbär och björnbär, och tydliga inslag av vanilj, choklad och kryddor, men det är inte särskilt tanninrikt, och därför är det samtigt ett lätt, men fylligt vin. Systembolaget rekommenderar också det här vinet till kött, så varför inte bara prova det till någon lammrätt i påsk? Hoppas verkligen ni gillar det lika mycket som jag gör!
Kanarieöarna är en liten ögrupp i Atlanten, i princip utanför Marockos kust. Öarna ligger på den 28:e breddgraden, vilket egentligen är lite utanför den zon som normalt anses vara optimal för vinodling, alltså inom den 30:e till den 50:e breddgraden. Lägg därtill att öarna har många soltimmar och ofta brukar härjas av kraftiga vindar så undrar man hur det egentligen alls går att odla vin där.
Det har dock odlats vin på Kanarieöarna under många hundra år, även om det skett en förändring i vilken typ av vin som producerats från söta förstärkta viner till torra och kanske något mer lättdruckna varianter. En förändring som naturligtvis beror på efterfrågan hos de många hundratusentals turister som varje år besöker öarna.
Klimatet på öarna, eller rättare sagt de olika klimatzonerna beroende på vilken ö, eller var på en specifik ö man befinner sig möjliggör också odling av olika typer av druvor, och framställning av båda lätta vita viner, och kraftfulla, vulkaniska röda viner. Även olika jordmåner, höjdskillnader, och uppbindningstekniker bidrar till den mångfald av unika viner man kan hitta på öarna. Det gör de kanariska vinerna till en mycket spännande upplevelse. Då efterfrågan på dessa viner från svenskt håll, och där med utbudet på Systembolaget är minst sagt litet, måste man resa till någon av öarna för att kunna ta del av dessa viner i större utsträckning.
Det finns en kvalitetsbeteckning (DO, denominación de origen) för hela ögruppen, DO Islas Canarias, men om man köper ett vin med denna betckning så ska man vara vaksam på att vinet kan vara producerat med druvor som inte är inhemska. Många vinbönder följer därför de striktare reglerna för respektive ö, eller som på Teneriffa, för varje region på ön. Jag återkommer självklart till varje DO i kommande inlägg.
Både röda och vita viner produceras på öarna, och för de röda vinerna dominerar druvan Listan Negró helt produktionen. Druvan kom till ögruppen från Spaniens fastland, någon gång på 1400-talet i samband med kolonisationen av USA och Mexico. Listan Negró, som ibland förväxlas med den betydligt mer sällsynta, men betydligt mycket mer karaktärsfulla druvan, Listan Prieto, odlas idag i princip bara på ögruppen.
De vita vinerna domineras helt av Malvasia Volcánica och Aromatica, och den här druvan är faktiskt en av de äldsta man känner till. Den är otroligt karaktärsfull, aromatisk och fruktig, och samtidigt mycket användbar, samt odlingsduglig på dessa öar – där vin inte borde kunna odlas!
I kommande inlägg går vi naturligtvis igenom de blå och gröna druvorna som odlas på öarna mer i detalj.
Ytterligare en i princip unik egenskap för vinodlingen på Kanarieöarna är det faktum att vinlusen aldrig tog sitt grepp om ögruppen. Här kan helt oympade vinrankor odlas, och det finns vingårdar som stoltserar med 150 år gamla vinrankor i sina vingårdar!
För att få märka sina flaskor med de unika kvalitetsbeteckningarna för varje ö, så styr de regionala vinråden över vilka druvor, vilken tillverkningsmetod, om man får bevattna eller inte, och också vilken mark som får lov att användas till odling.
Mycket av marken som förr användes till vinodling har legat i träda, eftersom det varit mycket mer lönsamt att odla annat än vin, men nu ser man att de yngre vinbönderna väcker marken till liv, och att man gör det med ett hållbart, och gärna ekologiskt jordbruk, där det är passionen och känslan för jorden man odlar i som styr. Färre kemikalier i fältet ger mer jobb, men betydligt bättre viner och färre problem i vinifieringen!
Om er nästa semesterresa går till Gran Canaria, så rekommenderar jag varmt ett besök på just en sådan vingård, där passionen för vintillverkningen har lett fram till riktigt fina viner, Mondalón på vulkanen Bandamas sluttning. Den här vingården, som är den tredje största på ön, har öppet för besök på torsdagar och fredagar mellan kl 10 och 14. Bilden i det här inlägget är däremot från vingården Fronton de Oro, som ligger med en magisk utsikt över nordöstra Gran Canaria, och viner härifrån anser jag vara de allra bästa från ön. Ni ska självklart få läsa mer om de allra bästa vingårdarna på Gran Canaria i följande inlägg.
Välkomna att följa med till ögruppen där passion, folk och jorden ger unika viner för alla tillfällen!
Utsikt från Froton de Oro, högt uppe över Las Palmas.
Och så är det vinets dag idag! Underbart, jag vet precis vilka Kanariska viner jag ska fira detta med! Det vita vinet Nesoi, kommer från Lanzarote och Bodegas Los Bermejos, och är gjort på druvan Malvasia Volcánica, och det är ett ganska alkoholstarkt vitt vin, 13,5 vol-%. Det är ett torrt vin, med väldigt fin frukt, smak av citrus, mineral, gula och gröna äpplen.
Det röda vinet, Malpaís, från bodega Frontón de Oro, är en blandning av tre olika druvor där Listán prieto dominerar, med ca 10 % vardera av Listán Negro och Tintilla. Alla tre druvorna är inhemska kanariska druvor, men Listán Prieto är ganska ovanlig. Den här druvan är den som är besläktad med Mission i USA, och País i Chile, samt Criolla Chica i Argentina, och kom ursprungligen från det spanska fastlandet, där det numera endast odlas varianter av den ursprungliga på grund av vinlusens angrepp. Kanarieöarna är dock ett sådant ställe som klarat sig ifrån vinlusens angrepp, och de flesta äldre vingårdar kan stoltsera med mycket gamla vinstockar.
Vinet då, Malpaís – jo det är ett helt underbart gott rött vin. För munnen en mycket behagliga tanninstruktur, som passar lika bra att drickas som det är som till kött, fågel, eller pasta. Frukten, varma röda och mörka bär, är mjuk och smaken bärs fram av 4 månaders fatlagring som anas lätt i form av vanilj och lite ceder.
Tyvärr – inget av dessa finns på Systembolaget!! Bodegas Bermejos är representerat i form av ett mousserande vin, Nr 70605 i beställningssortimentet, som jag inte lyckats hitta här, men kan vara värt att testa. Viner på Listán Prieto finns inte alls på Systembolaget och det är väl kanske inte så konstigt, för det odlas förtvivlat lite av denna druva, men då kan jag istället rekommendera er att testa 7 Fuentes, Nr 2763, ett vin från Tenereiffa och regionen Valle de la Orotava, och det är gjort enbart på Listán Negro.
För några månader sedan åt jag en god lunch på Melins Café i Linköping, tillsammans med Lena Lyckenvik, som driver A Prima Vista Mangement, och som dessutom har den fantastiska konferenslokalen Artivity mitt i centrala Linköping, Lenas man Peter driver Galleri Blå. Lena är en fantastiskt inspiration för mig, med sina många års erfarenhet från att driva företag och arbeta i styrelser, och hon delar gärna med sig av sina kunskaper och erfarenheter på ett ärligt och uppriktigt sätt.
Lena hade noterat att jag utbildat mig till Sommelier, så vi kom vi att prata om hur vi skulle kunna jobba tillsammans. Jag vill såklart hålla fler vinprovningar, och Lena och hennes man ville erbjuda deras kundkrets en trevlig upplevelse, så hon undrade om jag kunde tänka mig att hålla en vinprovning när de skulle ha en förhandsvisning och föreläsning om Zornetsningar. ”Självklart!”, svarade jag!
Så gick jag hem och sökte på Google, och sa högt till mig själv ”Fan också!”. Zorn föddes 1860, och dog 1920. År 1863 så upptäckte den sydfranska vinbonden Joseph Antoine Bortys att hans vinstockar var sjuka. Snart hade sjukdomen spridit sig, och vinstockarna dog, snart över hela Europa. Borty hade råkat få in vinlusen (Daktulosphaira vitifoliae/Phylloxera vastratrix) i sin vingård, genom import från Amerika. Genom de snabbgående oceanångarna så kunde vinlusen överleva den kortare överfarten och då de europeiska vinstockarna inte var resistenta så angrep lusen dem, och de torkade helt enkelt ut.
Vinbönderna kämpade länge t ex med giftiga gaser som sprutades ner i marken eller med att dränka vinstockarna med vatten (vilket i vissa områden i världen är så det hålls phylloxerafritt), men det var först när man insåg att vinlusen faktiskt inte skadade vinrankorna i Amerika som lösningen kom. Man ympade den europeiska vinrankan Vitis vinifera på amerikanska rotstockar, t ex Vitis riparia, och till sist fick man ordning på vinodlingen igen, även om det mötte motstånd från många odlare till en början.
Tillbaka då till Zorns tid. Fanns det ens vin att dricka, eller drack man bara öl och brännvin? Jo, det fanns så klart vin! Vissa områden klarade sig från phylloxera-angrepp, t ex Mosel och några områden i Italien ( som Etna), samt i Spanien (t ex Jumilla). Dessutom fanns det importerat vin. I princip hela Chile är fortfarande fritt från vinlusen, beroende på landets isolerade läge. När Zorn dog 1920 hade dessutom vinnäringen i princip helt återhämtat sig, med den skillnaden att vissa druvor såsom Malbec inte längre odlades i samma utsträckning, eftersom det är en svårympad druvsort.
Veckans vintips kommer från ett område i Spanien, som inte ursprungligen drabbades av vinlusen, men som runt 1990-talet genomgick ett angrepp. På Zorns tid kom det dock viner härifrån, främst på druvan Monastrell (heter Mourvèdre i Frankrike). Detta är en druva som kräver mycket sol och värme för att mogna, då den har en lång mognastid. Den ger härligt mörkröda och täta viner, med kraftiga tanniner och ofta hög alkohol. Druvan används även i de klassiska Medelhavsblandningen ”GSM” (Grenache, Syrah och Mourvèdre), t ex från Rhône och Provence.
Vintipset är Vivir Sin Dormir, nr 2559, 99 kr, från Murcia, Jumilla i Spanien. Ett fruktigt vin vars smak verkligen bärs fram fint av den höga alkholhalten (14,5 vol-%), och det både doftar och smakar björnbär, viol och lakrits och har en lite rå animalisk ton. Passar såklart jättefint till maträtter med mörkt kött, för att möta upp tanninerna i vinet.
På Zornkvällen provade vi vinet till Biff Rydberg, och det passade mycket bra, även om många även uppskattade kvällens vita vin, Nik Weis, Wiltinger Riesling Alte Rebe (småparti) till denna maträtt eftersom den söta löken, och den stekta potatisen verkligen gick bra till vinet med sin lilla sötma och höga syra.
Titta gärna inom på Galleri Blå: http://galleribla.se/ och njut av de underbara Zornsetsningarna. De hänger uppe hela december!
Det är verkligen ingen hemlighet att jag älskar chips och vin i kombination. Det är något med chipsen spröda saltighet tillsammans med ett torrt vitt vin som blir så otroligt gott! Ett vin som dessutom möter upp den lite feta smaken med en viss smörighet blir bara ännu bättre!
Veckans vintips tar oss till Nya Zeeland (igen!), men den här gången är det kanske en druva som inte betraktas som klassisk för landets vinproduktion. Man har ju arbetat mycket med Sauvignon Blanc och Pinot Noir och gett dessa viner en mycket specifik kakraktär.
Istället är det en druva som i grunden är väldigt neutral i sitt uttryck, nämligen Chardonnay. Det är faktiskt en mycket intressant druva, den passar mycket bra i tekniska produkter såsom Champagne, men även för att vinfiera med t ex jäsning på träfat, lagring i träfat, att blanda med andra druvsorter, t ex för att balansera en aromatisk druva, och den anses kunna ge uttryck för terroir på ett spännande sätt. Dessutom är det en druva som kan odlas i många olika klimat, både varmt och kallt.
I Sancerre tillverkas Chardonnay som ett riktigt knastertorrt vin, med starka drag av mineral och gröna äpplen, samma sak i det lite kallare Chablis.
I varmare regioner, såsom Kalifornien eller Australien, hittar man däremot ofta tropiska frukter, ananas och mango, och lite däremellan, i t ex Bourgogne så kan persika eller melon i smaken.
Chardonnay är också en druva som vinmakarna också ofta låter genomgå malolaktisk jäsning, en process där äppelsyran i vinet omvandlas till mjölksyra, och det gör upplevelsen av syran i vinet lite mjukare. I princip genomgår alla röda viner denna process, men för vita viner vill man oftast hindra den, eftersom det också ger en mycket tydlig smörighet till vinerna, samt kan påverka utseendet och färgen.
Ett vin som genomgått malolaktisk jäsning, och därefter lagring på amerikanska träfat kommer att få en mycket distinkt smak av smörkola, popcorn vanilj och rostat bröd, men ändå ha en relativt hög syra. Det kan vara underbart jäkla gott – eller bara för mycket!
I vilket fall – ett vin där allt detta kommer samman på ett mycket trevligt sätt, alltså smörighet, nötighet, rostad karaktär, men ändå med en krispig friskhet av röda äpplen och persika, är Stoneleigh Latitude, Nr 6360, 129 kr, på just Chardonnay från den norra delen av Marlborough, Wairau Valley.
Passar jättefint till smakrika fiskrrätter, varför inte ungsbakad lax, med pressad potatis, hollandaise och sparris? Eller som sagt till chips. Jag testade tillsammans med chips med smak av kantarell, och både chips och vin var galet goda!!
Den här veckan vill jag slå ett slag för efterättsvinerna, för de är så sorgligt bortglömda tycker jag. Inte för att jag plockar fram det varenda gång vi ska ha efterrätt själva, men för att det faktiskt kan göra att den där trevliga middagen verkligen får pricken över i:et!
Som ett klassiskt efterrättsvin nämns ofta Sauternes, eller vin från något av dess satellitområden i Bordauex, dvs. söta botryiserade (ädelrötade) viner på druvorna Sémillon och/eller Sauvignon Blanc och Muscadelle. Det mest kända är helt klart Château d’Yquem, och här skördar man flera gånger per säsong för att bara få med de bästa druvorna. Klimatet i Sauternes är perfekt för att ädelrötan ska uppstå, och skapa dessa sockerberikade druvor. Det är alltså mycket dyra droppar, men ack så goda! Kombineras med fördel till crème brulé eller tarte tatin (äpplekaka).
Ett annat trevligt vin, som väl kylt går att avnjuta precis som det är som en aperitif, är Moscato d’Asti, ett pärlande sött, men ändå friskt vin, från Piemonte i Italien. Så underbart med färska bär och vaniljglass!
Det sista vinet, som blir veckans vintips är ett starkvin, från en liten ö i Atlanten. Vinerna som kan vara allt ifrån söta till torra, görs traditionellt genom att jäsningen avbryts för söta eller halvsöta viner med tillsats av sprit, eller för torra viner, där sprit tillsätts när vinet jäst ut. Därefter så utsätts det spritförstärkta vinet för värme i en fatlagringsprocess som heter estufagem, och det ger dels en pastöriserande effekt, och mycket lagringståliga viner, och dels så tillför det också en fantastisk knäckighet till vinerna.
Veckan vintips är därför helt enkelt Vintry’s Maderia, Nr 7882, 89 kr/350 ml, eller 139 kr/750 ml. Det är en halvtorr Maderia, med just den rätta knäckigheten. Funkar bra till de flesta desserter, även äppelkaka, men gör sig såklart bäst till desserter med nötter och/eller choklad!
Hoppas ni provar något av ovanstående förslag till en efterrätt snart, jag lovar – det blir supergott!
